Hej kära besökare (idag 44 st!!),

Ser ut som att det går stadigt uppför på bloggen just nu. Förstår inte riktigt själv varför. Men jag tror ju att ju mer aktiv man är desto mer folk tittar det in (ju mer man ger desto mer får man-principen?).

Nu har det varit två hektiska dagar för mig.

Igår började jag dagen med att försova mig och vakna när jag och Matte hade tänkt fara till Umeå. Så vi började förstås färden lite sent, men som tur var hade vi tagit till med gott om tid i resplanen så jag var bara 3-4 min sen när jag kom till idrottsmedicin. Tur jag vaknade!! Var ju iofs jagad av ett lejon, men så fort jag hade besegrat det så vaknade jag och insåg att det var dags att skynda på och he sig iväg.

I Umeå så gick det bra. Läkaren var nöjd med mitt ben. Han tyckte att jag hade kvar mycket muskulatur (själv tycker jag att benet ser ynkligt och smalt ut :( Eller spett som jag sa till läkaren, men då förstod han inte mig :P) och han tycker att det ser ut att gå åt rätt håll.

Sköterskan tog bort stiften (no more frankenstein) och det var lite obehagligt och gjorde ont på det stora såret (inte dom små). Sen tejpade hon ihop mig där det fortfarande är ett hål. Men efter helgen så får jag duscha benet igen!!! :D Vilken lycka! Jag får däremot inte börja skrubba eller klia eller klösa på såren. Men det är ingen fara. Bara jag kommer ihåg det när jag duschar!

Sist av allt fick jag träffa sjukgymnasten. Jag fick nya, svåra övningar med mig hem!
Han pratar fortfarande om att allt ska gå så mycket bättre bara svullnaden går ner. Och jag som haft benet i högläge nästan non stop sen jag var där senast (och fick skäll för att jag försöka vara uppe för mycket)!!
Tydligen kan det ta upp mot två månader innan svullnaden är helt borta. Så han sa åt mig att ha mer tålamod. Han påpekade att det ju faktiskt inte ens gått tre veckor sen operationen ännu och att i perspektiv till mina sex månader med rehab så är det ju jättekort tid! Men, ja... jag vill ju bli bra direkt! Så är det bara. Är så van att kunna göra och orka hur mycket som helst. Men han sa att jag måste ha mer tålamod och att det faktiskt gått kort tid.
Jag fick även gå in i gymmet och testa mina nya övningar. Scary! Det är riktigt läskigt och obehagligt att stödja på benet. Dessutom så gör det ju fortfarande väldigt ont.
Men efter att jag hade gjort övningarna, och klarat det så kändes det väldigt bra. Det känns som att NU börjar det ändå hända lite grejer. Övningarna är svårare och med mycket mer belastning. Gå framåt på en linje, gå bakåt på en linje, balansera på benet, step-up på en fem cm bräda är några av sakerna. Voj voj!
Jag kan dessutom få börja cykla litegrann. Jag har inte riktigt fått nog mycket böj i benet än, men jag klarar det om jag fuskar! Alltså, om jag vickar lite på rumpan och trampar med hälen i st för trampdynan när jag är högst upp. Men det fick jag göra sa han. Hög sadel, låg belastning... och då ska tydligen läkningen börja gå mycket bättre! :D
Så nu hoppas jag återigen på ett mirakel på bättringskurvan! Kanske egentligen inte så smart med tanke på tidigare besvikelser, men ändå!
Nu ska det tränas!

Sen när jag kom hem från Umeå så hade jag en halvtimme på mig att försöka göra mig fin inför upptaktsträffen med balettföreningen. Jag höll på att börja gråta för att jag var så trött och kände bara att jag orkar inte fara!
Men samtidigt så ville jag ju dit och träffa alla och ha trevligt och äta god middag. Och jag är glad att jag for för vi hade riktigt trevligt. Och när jag väl fått sitta ner ett tag med benet i högläge så gick det rätt bra.
Här är en bild som jag snott från Emma (som hon lagt upp på facebook):


Tur att jag hade Jessica som kunde hjälpa mig att bära mat från buffén! :)

---

Idag så har jag också varit ut ur lägenheten (kors i taket!).

Först så överraskade Linn med att vilja träffas och äta lunch. Och eftersom att Matte jobbar natt i veckan och ligger och sover den tiden så kom hon och hämtade mig och sen for vi och åt på Lilla Marie. Väldigt trevligt var det! :)
Men tyvärr så gick ju tiden alldeles för fort! Vi hann inte ens med en kaffe efter maten. Men en liten update hann vi iaf med. Kul! Och nu hoppas jag att vi ska hinna ses igen snart!

Efter det så hade jag möte med Stefan och Tom på Toms kontor.
Det var lite jobbigt, men jag tror nog ändå att det var bra...

På måndag börjar jag jobba lite igen. Jag ska jobba 25% i veckan och sedan trappa upp till 50% veckan efter det. det tror jag kommer att bli jättebra. Sen får vi se när jag kan börja om att jobba heltid igen, men så fort som möjligt hoppas jag så klart!

---

Jag saknar min syster!!
Efter att ha haft henne på gångavstånd i ett drygt år så är det helt plötsligt väldigt långt till henne. En lekpark emellan till ett halvt Sverige mellan. Men snart ska jag komma och hälsa på dig, lill-grisen!

Jag saknar också Me Julie!
Livet är som lite lättare när du är med...

Och så saknar jag Erret.
Det är så trist att alla flyttar så långt bort. Tänk när du och jag och Gab bodde på Glunten! Närmare kan man inte vara...

Sen är jag också väldigt tacksam att jag har Jessica här på hemmafronten.
Vad skulle jag göra utan dig? Synd bara att våra kaffeskvallertimmar har blivit så mycket färre! Men det får vi jobba på ;)

Och allra sist så önskar jag bara att det inte skulle vara så mycket längre från Byske till Skellefteå än vad det är från Skellefteå till Byske....

---

Tack och godnatt för mig!
Imorgon väntar svenska cupen 1 för alla avancerade taekwondomänniskor. Jag ska dit och heja tillsammans med Jessica och Vickan. Ska bli riktigt trevligt att träffa Vickan igen. Önskar så att jag kunde träna med henne och sparka all energi ur kroppen 3-4 ggr/veckan som vi brukade. Vilket team alltså!
Men imorgon får vi nöja oss med att heja på avancen. Och sen på kvällen blir det lite födelsedagsfirande av Emma.
Alltså ännu en eventrik dag. Så det är tur att jag börjar känna mig lite piggare om dagarna!

Puss o kram,
Pia