Hej!

Idag ska jag åka iväg till Frostkåge och kolla på KOSLÄPP!
Hur spännande är inte det?
Önskar bara att vädret hade varit annat än kallt och regn...

Ska visa bilder senare!

Puss o kram
Pian

Idag har jag förnyat garderoben med härliga, färgstarka klänningar från Indiska. I love it!

På många andra affärer är det bara vitt, rosa, lila, spets, volanger, ryschpysch, blommor och puttinutt som jag verkligen aldrig skulle kunna ha på mig.

Mönstrat, kraftiga färger, bra skärning.... Pia loves Indiska! :)

Åh, titta!
Lite klipp från dagens föreställningar!

Flamencon är min och dansen med de svarta o gula klänningarna.
Se o njut!

Hej,

Idag är det fredag.
Idag är det fortsatt bättre i knät. Wohoo!
Älskar att det går åt rätt håll.
Men det är nu jag måste passa mig för att inte anstränga mig för mycket.
Känner att så fort jag känner mig lite piggare så vill jag testa hur mycket benet orkar med. Men... tre veckors vila var det ju ÄVEN om benet började kännas bra. Kommer att bli svårt!

Jag har iaf spenderat flera härliga timmar i solen och då kändes det inte såå jobbigt att jag är ordinerad vila. Fick lite färg idag. Men sen då benet blir ännu bättre måste jag vända på steken och sola ryggen också. Det går inte nu. Det är ju bara början på sommarn så det ska väl hinnas med.

Sen så skjutsade snälla Pappa in mig till stan så jag var på Nordanå kl 16. Ljusmöte samt genrep stod på schemat. Satt uppe vid ljud/ljus hela kvällen. Men det kändes bra att vara där. Mina elever kunde komma upp om de ville fråga något. Jag kunde se hur det börjar se ut. Prata lite med dom. Kolla ljuset. Och nu tror jag det ska bli bra! Kunde även hjälpa till lite och svara på frågor, tycka till om saker och kolla lite annat. Kul att känna att man kunde bidraga med något!

Det känns minst sagt snopet att jobba så hårt mot föreställningen och sedan inte kunna slutföra. Jag tycker själv att jag gjort ett riktigt bra jobb med alla förberedelser, men det försvinner ju då man inte kan vara där i slutskedet. Men jag vet ju iaf själv att jag varit duktig... suck.

Sen är det förstås trist att inte kunna springa upp o ner mellan loger, sidoscen, ljus och salong. Peppa elever, peppa kollegor, kolla att allt är ok och fota. Vill ju vara delaktig i allt!

Menmen, vad ska man göra?
Kan ju inte hjälpa att jag helt plötsligt blivit SÅ HÄR!

Det kunde verkligen inte ha varit sämre tajming!


Imorgon är det iaf äntligen dags för vårföreställning. Det som hela årets träningar varit inriktade mot. SPÅR. Och jag tror det kommer att bli riktigt fina föreställningar. Jag hoppas på att kunna vara där på båda imorgon. Men vi får se då hur mkt jag orkar. Ska känna efter imorgon.

Nu ska jag gå och sova så att jag har så mycket krafter som möjligt imorgon.
Undrar vad man ska ha på sig? Jag hade tänkt få köpa nån ny klänning, men det går ju dåligt då man inte kan gå :P


VÄLKOMNA ATT KOMMA OCH TITTA PÅ SPÅR IMORGON!
60 kr per person. Massa härliga, fina, vackra, spännande, coola danser.
Kl 14.00 och 18.00.

Hoppas vi ses där!

Kramar, Pia

Jaha, jag tänker att jag kanske borde uppdatera ifall det finns några där ute som undrar hur det går med knät och som inte har fått nån nyligare rapport än det som gått att läsa här på bloggen.


Onsdag på akuten:
Onsdag så fortsatte det att göra ondare och ondare. På kvällen var det rött kring ärret (operationsärret från korsbandsoperationen), knät var mer svullet och jag hade lite feber. Ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att jag skulle åka in på akuten.

Gjorde det. Kom dit ca 19.15. Fick träffa en sköterska och testa temp och snabbsänka. Hade 48 i snabbsänka. Man ska tydligen inte ha mer än 8, men 48 var inte så farligt högt.

Fick vänta o vänta o vänta...
Fick gå in på ett rum strax efter 21. Fick två alvedon och en filt. Väntade lite till.

Träffade en läkare. Klämde, tryckte, vred. Kanske lite opiater?
Berättade om min skepsis mot sagda opiater.

Väntade ytterligare.
Sen kom en annan läkare (i en annan slags rock. specialist?). Klämde, tryckte och vred.

Sedan konstaterades det att jag var röd vid ärret, hade svullet knä och hög temp för att vara på kvällen. Men inte tillräckligt högt för att misstänka infektion. Däremot trodde även dom att det var en inflammation. Nya recept på medicin (dock inte opiater vilket kändes skönt).
Råd att komma tillbaka om det blir rödare, mer svullet (som en stor boll) eller högre feber.
Råd att låta Winroth fortsätta undersöka knät och komma fram till vad felet är. För alla var vi eniga om att något inte står rätt till.

Klara ca 23.30.
Hemma i Båtvik ca 00.00.
Somnade ca 01.00


Torsdag på sjukhuset:
Vaknade. Tänkte att oh, idag känns det bättre! Sen ringde Winroth och meddelade att han hade ett gäng remisser som jag kunde komma förbi och hämta. OK, sa jag.

Åt frukost, gick ut o satt en stund i solen.
Kände mig förvirrad kring remisserna. Skulle de bara lämnas in till sjukhuset och sen skulle jag vänta på kallelse? Eller skulle hela jag och remisserna lämnas på sjukhuset?

Ringde till W och frågade.
Tanken var att även jag skulle på sjukhus.

Verkligen på tiden att duscha. Fick sitta på en IKEA-pall. Skönt!

Sen for jag o mamsen in till stan. Tack snälla mamma för att du hjälpt mig så mycket nu fast du egentligen borde vara på jobbet!

Jag köpte en räkmacka och en kopp te i centralhallen. Sa att mamma kunde fara på jobbet o att jag klarade mig själv. Åt upp mackan. Påbörjade den långa hoppningen bort till röntgen. De borde införa rullband eller nåt... var helt slut då jag väl kom fram.

Behövde inte vänta särskilt länge på att få komma in till röntgen och ta fyra st foton på knät.
Däremot blev det lång väntan efteråt då man skulle sitta kvar o vänta tills en läkare godkänt röntgenplåtarna. Det fick man vänta ca 1,5 timme på.

10 min innan blodcentralen stängde kom jag dit för att ta mina blodprover. Var nog inte värst populärt. Men inte riktigt mitt fel. Toppenbra sköterska som stack mig i armen. Jättegullig och pratade hela tiden. Lyckades få blod ur mig på första försöket. Har typ aldrig hänt förut! Är inte ens blå. Toppen!

Fick hämtning ca kl 17.
Fyra timmar på sjukhuset.
Verkligen mkt väntetid då man är där.

Och sen åkte jag med mamma hem till Båtvik igen. Fick köttbullar och stuvade morötter. Supergott! Finns det nåt godare? Åt tills magen blev alldeles chockad tror jag :)

Sen softat. Tog verkligen på krafterna att vara uppe så mycket idag.


Status:
Benet känns mkt bättre i viloläge idag. Gör inte ont hela tiden, utan bara då jag rör det. Gör fortfarande väldigt ont då jag inte sitter eller ligger ner. Men betydligt bättre än häromdan då jag bara skrek utöver mig då vi försökte lyfta ner benet från soffan.
Att det känns lite bättre gör också att psykiska biten känns lättare. Det kommer att ordna sig.


Och för er som kanske undrar varför jag bor i Båtvik och vart Matte eg håller hus så är han nere i Blekinge och köper en båtform. De bilar och åkte på onsdagafton. Ikväll har de påbörjat den långa vägen hem. Det var redan inplanerat före jag fick så här ont och de var tvugna att åka nu. Som tur är så kan jag ju vara här och bli lite ompysslad i stället. Och imorgon kväll kommer M hem igen så då flyttar jag hem :)

Han har också fått jobb på Metso igen. Fram till semestern iaf. Men det är ju toppenbra. GRATTIS MATTE! Han börjar på måndag. Ska gå ständig natt. Jag tror det blir toppen.

Nu är det dags för mig att sova.
Hoppas på ytterligare förbättringar imorgon (även minsta lilla), något tecken på att det går åt rätt håll. Och så hoppas jag att Winroth ringer o säger hur röntgen o blodet såg ut.



Nattinatt!
Pia

Hej,

ikväll har jag varit drygt tre timmar på akuten.
usch o blä!

sover i båtvik i natt.
rätt skönt.
slapp att bestiga trapporna i vårat hus iaf.

får skriva mer imorgon om hur det gått.


En vårbild från Promenaden... ganska så fin tycker jag.

Puss o gonatt
Pia

Aaah... vad ska jag säga?
Jag gråter inombords (och ibland utanpå) för att mitt knä är så dåligt att jag inte kan gå på det. Helst inte röra det överhuvudtaget. Galet ont. Vet inte ens om det gjorde så här ont då jag just opererat?

Har haft lite småont från och till under en längre period men inte funderat så mkt på det. Försökt träna lite för att stärka upp osv. I lördags hade jag lite ont, i söndags ont.. men tänkte att det skulle gå över (för det brukar det ju). Och så på söndagen då det var så härligt väder så gick jag, Linn, Julia och Kicki en superhärlig lång promenad i Gamla Falmark i nästan två timmar. Och i slutet av promenaden så tänkte jag att "det här var nog bra för knät för nu gör det inte ont längre".

Men tji fick jag! För på måndagen så började det göra ondare och ondare för varje timme som gick (varje minut?) och då jag väl kom hem från jobbet vid åtta så hade jag jätteont. Då jag skulle gå rutten soffan-toan-sängen så gav jag upp halvvägs... och sen ringde jag Matte som fick assistera mig till sängen. Och så grät jag förtvivlat ett tag.

Sov med benet i högläge och hoppades att det skulle vara piggare på morgonen. Men icket. Jag vaknade med lika ont som då jag gick och la mig. Tog naproxen o alvedon. Väntade på att det skulle göra mindre ont. Hände inte. Bestämde oss för att jag skulle fara på akuten... men sen kom mamma förbi och tyckte att jag skulle fara till Winroth i stället. Privatläkare och ortoped. Så vi svängde förbi hos honom och jag fick komma in direkt.

Det klämdes och böjdes och vreds... inte så farligt mycket, men ont gjorde det. Sen fick jag kortisonspruta på typ 5-6 olika ställen vid knät. Kortison och bedövning. För ett ögonblick kändes det bättre. Kunde gå lite med bara en krycka - yeaj! For och hämtade ut Meloxicam Teva på apoteket. Dom är inflammationsdämpande och smärtstillande. Ska ta 1-2 om dagen. Hoppas dom verkar fort! Dom hjälper iaf inte nämnvärt mot smärtan.

Han trodde iaf att det är inflammation i muskelfästena vid knät (insidan, nedanför knäskålen). Jag vet inte. Det kan det väl vara. Jag hoppas iaf att det blir bättre med tabletter och sprutan. Det måste det bli!

For hem igen efter det. Ondare och ondare och ondare.
Försökte fara och stötta mina elever på deras sista danslektion innan föreställningen. Tänkte att jag kan ju iaf sitta på en stol, titta på då dom dansar och svara på frågor mm. Jo, tjena! Jag lyckades ta mig två trappsteg ner (vi bor på tredje våningen) innan jag gav upp. Gav nästan upp efter ett, men ville prova ett till.
De var iaf duktiga och tränade själva. Av nån anledning (måste ha varit meningen) så hade jag både mina nycklar och min iPod på Musikskolan så att de kunde ta sig in i danssalen o träna med musik och allt. Toppenbra! Är verkligen glad över att de gjorde det. Tror det känns bra för dom själva också innan det är dags att ställa sig på scenen.

Läkaren sa också att om det är det han tror att det är så kan det göra ondare än ett benbrott. Och att han ville sjukskriva mig för att jag ska vila i tre veckor. Men sjukskriva sig under föreställningsvecka? Det funkar ju inte? Men kanske måste det ändå göra det... Styrelsen (iaf Frida, Stefan och Helena) har varit väldigt förstående och snälla då jag pratat med dom. Så på nåt sätt löser det sig nog.

Jag tror nog inte man kan förstå hur ont det gör. Jag kan inte förstå det. Inte då det inte har "hänt" något. Hade på nåt sätt varit verkligare om benet verkligen gått av. Mer tillåtet att vara hemma på nåt sätt. Vaddå ont, liksom? Men jag är faktiskt ganska smärttålig och det här är inte typ "jag vrickade visst foten-ont" det är typ "jag högg knivar i knät tills det trillade av och ruttnade bort-ont".

Hursomhelst så är ju ontet självklart jobbigt. Men det är ju nästan värre med den psykiska biten som verkligen inte orkar med knäproblem, rehabperioder, träningshinder osv. Som skyggar för en ny operation (som jag verkligen verkligen inte har tänkt vara med om! men tanken dyker ändå upp). Som tänker "tänk om det inte blir bra snart" osv osv...

Men jag ska ge det imorgon också. Men på torsdag tycker jag verkligen att det ska börja kännas bättre!
Och då ska jag kämpa ännu hårdare för att tänka positivt!

Långt, hemskt inlägg som jag förstår om de flesta av er inte läst. Gillar inte så värst att klaga och oja mig. Men idag tycker jag synd om mig själv (känns väldigt tabu att erkänna) och jag behövde mest av allt bara få skriva av mig lite.

Ganska skönt.

Nu ska jag snart ta mod till mig att flytta ner benet från soffan och krycka mig till sängen. AJ! Vet redan hur ont det kommer att göra...


Hur kan en sådan härlig promenad straffa sig så mycket?



Pia

BOOM!
Jag har vid det här laget provat göra två olika smoothies med mina frysta bananer. Går toppenbra! Smakar banan. Har ju haft även andra bär i, men det har varit en väldigt god banansmak. Mums!
Första bilden är från morgonen dagen efter infrysning. Andra bilden är en yoghurtvariant.

Ida och Erika - ja, visst är det ett bra tips! Bara att skynda sig in med dom i frysen då de börjar vara lite för bruna för att man ska gilla dom (eller inte tror man ska hinna äta dom innan de är dåliga). Och sen kan man ta fram då man vill. Perfekt!

Maya - det kan säkert försvinna en del bra vitaminer, men inte lika många som om man slänger dom i soporna ;) Dessutom har man ju även frysta blåbär och jordgubbar osv i den här tiden på året. Har även hört att typ alla näringsämnen försvinner då man micrar mat... Och jag tror också att färska råvaror och minimalt med tillsatser blir bästa maten. Men ibland måste man ju vara både praktisk och ekonomisk också. Och då är frusna bananer toppenfint!

Jag kommer absolut att frysa in fler bananer!

Ska även snart lägga upp lite bilder på Emma på fotosidan i bloggen. Håll utkik!


Kram,
Pia

Hej!


Ikväll kl 19.00 är det premiär för Dansväxthusets föreställning Dans möter kör på Hallen, Nordanå.

GÅ OCH TITTA!

Jag tror det kommer att vara en toppenfin föreställning.
Dessutom visar de en dans som jag gjort till dem. Blir nog toppen!
Jag längtar efter att se hela föreställningen.

Biljetter går att köpa på receptionen, Nordanå eller på plats just innan föreställningen.