I helgen har jag suttit inne i lägenheten exakt hela tiden. Från kl 22 på fredagkväll och fram till nu (och till imorgon kl tio då jag ska jobba). Det har varit minst sagt tråkigt. Mattias har jobbat helg och jag har varit helt lämnad till mig själv och den förmåga jag har att roa mig på egen hand. Den har visat sig vara något begränsad och jag blir otroligt less på att vara ensam hemma. Jag lyckades iaf göra min fotobok klar på lördagen. Men sen har jag bara gjort ingenting! Slötittat på tv, surfat runt på internet osv. Suttit och stirrat framför mig och gnällt över hur tråkigt jag har osv.

Idag på förmiddagen visade SVT en dokumentär som heter Inte som min syster.
Ni kan läsa mer om den här: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81516&a=1251035&lid=puff_1255101
Ni kan se dokumentären på svt play: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1253834

Jag såg inte hela utan trillade in nånstans i mitten tror jag.
Hursomhelst så handlar det om en familj i syrien. De har 10 döttrar och två av dom gifts bort när de är 13 år gamla. Tjejen mitt emellan i ålder var på väg att bli bortgift när hon var 13, men vägrade och höll på bli ihjälslagen pga detta. Dokumentären berör hedersmord och tvångsgifte.

I en del av dokumentären pratar de med Rim, storasystern till hon som vägrade.
Hon sitter utanför sitt hus och säger att det är som att bo i ett fängelse eftersom hon inte är tillåten att lämna huset utan sin mans lov och någon som följer med henne.
Hon säger också att eftersom hon är gift och har barn med denna man så kommer hennes liv att se ut så här fram tills att hon dör. Och så ser man att hon är väldigt ledsen för det, men att hon har förlikat sig med tanken.

Och då får man ju lite perspektiv.
Jag skrev ju tidigare ett inlägg med rubriken "ännu en dag har gått i fängelset".
Men mitt fängelse är ju temporärt!
Så fort knät läkt lite bättre så kommer jag ju att kunna ta mig ut och göra vad jag vill! Köra bil till Byske och hälsa på. Ta flyget till Stockholm. Åka utomlands och dansa och utbilda mig... you name it!
The sky is the limit!

Rim, tjejen i dokumentären, har inget val. Hon får inte bestämma något. Hon har inga egna ägodelar. Inga pengar. INGEN FRIHET!

Och det här är NU. Det händer samtidigt som jag ligger med benet i högläge hemma i soffan.

När jag läste boken Tusen strålande solar (som jag också skrivit om tidigare) var det så svårt att förstå att det som författaren skrev om handlar om nutid. Nutid i Afghanistan. Inte en påhittad roman om hur det var på 1200-talet.
Det är väl en påhittad bok, men den är ju baserad på hur det verkligen är där. Hur det har varit de senaste 30 åren. Och det är så ofattbart?
Efter att jag sett dokumentären idag så känns det lite verkligare, men ändå svårt att greppa. Hur kan det skilja sig så mycket?

Tjejen som vägrar gifta sig vid 13 års ålder anses vara väldigt modig av de andra flickorna. Männen tycker att hon är besvärlig och skämmer ut släkten. Hon anses vara vulgär, lössläppt och ouppfostrad i sin hemby. När hon sedan träffar en kristen man och får lov av sin far att gifta sig med honom (mot hans familjs vilja med mordhot hängande över sig och sin far) så vågar hon inte titta sin man i ögonen när han pratar med henne, trots att han vill, för att hon tycker det är skämmigt och att flickor inte kan göra vad som helst. För mig är hon fortfarande en väldigt blyg och tillbakahållen kvinna. Helt otroligt att hon uppfattas som vulgär, lössläppt och ouppfostrad!

Ja, se gärna dokumentären så fattar ni vad jag menar.
Nu ska jag börja förbereda mig för att sova. Imorgon väntar jobb!

Pia