This is me:


Ja, så här känner jag mig idag. Förutom att jag inte har ont i huvudet. Det är ju alltid något att vara glad för. Och jag har inte heller ont i vänster höft, bara höger. Om än även vänster är stel och har lätt att krampa. Men inte till vardags.

Häromdagen small det till i ländryggen. AJ!
Riktigt ont gör det. Läskigt ont. Obehagligt ont. Inte bara sån där värk som jag haft större delen av livet. Utan ordentligt ont. Och även ömt om jag rör kotorna med fingrarna.

Ska iaf till Kroppen imorgon. Han är superduktig. Så jag hoppas på att vi ska kunna åstadkomma en lite friare kropp för mig. Bröstryggen är superstel, bäckenet snett, knän och höfter ömma och så ländryggen då!

Och visst borde JAG kunna ta bättre hand om min kropp?
Det tycker Kroppen. Och det tycker även jag. Om man tänker efter lite alltså. Ingen känner min kropp så bra som jag gör. Dessutom har jag ju en ganska schysst kunskap om anatomi i allmänhet. Varför lyckas jag inte bättre med att hålla min egen kropp glad?

Hmm...
Ja, det här var ju ett dystert inlägg. Strunt i det.


Godnatt