Hej!

Nu är jag hemma igen efter operationen. Har varit en minst sagt omtumlande upplevelse, men samtidigt en enorm lättnad! Så skönt att äntligen ha det bortgjort. Jag har verkligen gått och oroat mig för det här länge. Men nu är det äntligen gjort och jag kan börja verkligen koncentrera mig på att stärka upp alla muskler och bli bra igen.

Måndag morgon så tog jag och Maya bilen och åkte till Umeå och Universitetssjukhuset. Jag "checkade in" kl tio (och det kändes ungefär samma pirr i magen som när man åker på charter) och fick sedan sitta och vänta i väntrummet ett bra tag. Efter det vidare in i en sluss där jag fick byta kläder till en sjukhusrock som var öppen bak. Bara mina trosor fick jag ha kvar. Vidare in på uppvaket där jag blev utrustad med dropp och blodtrycksmanschett. Hann ligga och läsa ett bra tag och strax före tolv så rullades jag iväg in på operationsrummet.

Där satte de på mig EKG och sövde mig. "Känner du dig yr?" Nej, men två sekunder senare gjorde jag det och sen minns jag inget mer...

Vaknade upp någonstans vid tvåtiden. Sköterskor som gick omkring, men de pratade inte direkt med mig. Frågade om jag hade ont och gav mig morfin. Sov lite till. Bad en sköterska kolla på min fot. Hade ont och de lindade om benet för det var lite för hårt lindat så det stasade rätt ordentligt i benet. Sov lite. Åt mitt äpple. Blev flyttad till kirurgavdelning två, två våningar upp. Fick besök av syster ungefär samtidigt som jag fick min mat. Pannbiffar med klyftpotatis och brockoli. Mums! Maya hjälpte mig lite grann och handlade även lite godis och dricka osv. Men sen var jag så trött att jag knappt kunde hålla mig vaken så hon fick fara igen vid sex.

Flera som ringde. Några sms. Bra att ha nåt att göra. Men mest av allt så sov jag. Mådde illa, var yr och hade ont. Fick inte gå på toan själv. Trött hela tiden, törstig hela tiden. Jobbigt.

Idag har jag varit på idrottsmedicin och träffat sköterska som la om mitt förband (massor med svart gammalt blod där under :S), sjukgymnasten som gav mig ett träningsprogram för första veckan och till sist läkaren. Han var väldigt nöjd med operationen. Sa att mitt knä var i det närmaste ett perfekt knä, förutom korsbandet då som var helt av. Men de hade lyckats få till det stabilt så han var nöjd. Och det är ju bra!

Sen när jag var klar där så kom mamma och hämtade mig. Vi åkte till Strömpilen och handlade lite alvedon till mig och åt lunch på McDonalds. Sen åkte vi hem till Skellefteå. Jag fick sitta i baksätet med mitt långa, oihopvikbara ben. Men det gjorde inte så mycket för jag satt mest och halvsov ändå.

Nu är jag då hemma i min egen säng igen. Skönt! Fortfarande trött, törstig och i viss mån illamående och yr (men inte lika sen jag bytte ut citodonet med alvedon... hellre lite ont än att vara yr och spyfärdig hela tiden). Benet gör riktigt ont när jag rör på det och det är väldigt svullet. Ser inte ens knäskålen längre. Men det ska visst gå till sig hyffsat snabbt.

Nu ska jag bara vila och ta det lugnt och köra mina rehabövningar innan det är dags för ett första återbesök på måndag!
Så det var hela upplevelsen på ett ungefär. Eller visst ja! Jag tar ju även sprutor på mig själv numera! Ganska imponerad av det själv, med tanke på att jag avskyr nålar och stick. Men lite macho måste man ju vara också.

Nu är det dags för mig att sova. Maya har en lite trevligare bild från när jag ligger på sjukhuset, men här kommer en close up på knät utan strumpa och allt: