Operation Knee

Vart ska jag börja?

Jag förutsätter att de flesta som läser min blogg har lite koll på historien "Pia och knät" och fortsätter bara helt fräckt att skriva där läget är just nu, idag, i skrivande stund.

I morse ringde äntligen min läkare upp mig. Jag gjorde magnetröntgen i slutet av augusti och sedan har det varit tyst så tyst från Sports medicine i Umeå. Jag har ringt dit ett flertal gånger för att fråga om de fått mina bilder och om de sett något.

Men idag ringde han alltså. Och han hade kollat på bilderna. Och där jag hade så ont i våras så jag inte kunde gå (inte ens med kryckor) så kunde han se att något stack ut.

Det kan vara:
1) Att skruven de skruvade in vid korsbandsoperationen sticker ut (att den inte varit tillräckligt inskruvad eller att den kanske börjat komma ut där... trots att den egentligen skulle tas upp av kroppen efter ett tag).
2) Att det har bildats en ärrklump

Han frågade om jag ville operera och jag sa ja direkt. Där och då. Ja, det vill jag. För jag har kännt mig väldigt hindrad av det. Begränsad. Ett exempel på det är att jag inte vågar gå några längre sträckor, av rädsla för att det ska bli som i våras. Och det är inte ok!

Nu väntar jag på att en sköterska ska ringa mig och boka in en tid för operation. Rätt snart... iiiiih! Spännande.

Då jag lagt på telefonen så tårades ögonen och jag började nästan gråta. Det är verkligen känsligt allt som har med knät att göra. Men den här gången handlade det nog inte om rädsla, oro, depression eller hopplöshet. Jag tror snarare att det handlade om en lättnad. En oro som släppte. En utandning.

Det var så skönt att de hade hittat något. Jag själv vet ju att något med knät inte stämmer. Det har egentligen aldrig kännts helt bra efter operationen. Eller efter skadan kan man väl säga. Då Skellefteå kollat på magnetröntgenplåtarna hade de inte sett något. Jag är glad att det var en läkare från Sports medicine som kollade på dem efter det.

Så nu ska jag operera knät. En gång till. 

Och så får vi hoppas på att det blir bra efter det. Bättre än det varit nu.
Så nu kanske mitt liv, som nästintill stått på paus i tre år, kan fortsätta.

Det känns spännande. Och bra. Och såklart lite nervöst.
Men mest bra att det händer något.

Så då vet ni läget som det är nu...


Nyopererad för drygt två år sen...


Kommentarer
Postat av: Linn

Oj, här händer det grejer!! Jag håller tummarna för dig!

KRAM

Postat av: Johanna

Hejja vad bra att du ska få det åtgärdat!!

2010-10-28 @ 10:33:42
URL: http://johannaagnes.blogg.se/
Postat av: Frida

Trist att det ska krångla med knäet men toppen att det äntligen rullar på med åtgärd! Kram!

2010-10-28 @ 16:06:22

Lämna en kommentar till mig här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Alla kommentarer är välkomna. Vad tyckte du om mitt inlägg?:

Trackback